Jag är så innerligt besvärad av de senaste dagarnas debatt som inleddes när Ann Charlott Altstadt med rubriken “Den blåsta generationen” gav sig på bl.a. Isabella Löwengrip. Hon hävdar att vår generation (80-/90-talister – generation Y), är helt modeinsnöade och troligtvis den minst samhällskritiska generationen någonsin. Alltså, kom igen!
Glädjande nog tog Isabella och försvarade bloggenerationen med ett inlägg på SVT Debatt. Men OJ! Positiva ordalag om samhället och 80-/90-talisterna är inte bra tänker sossarnas ungdomsförbund SSU med Jytte Guteland i spetsen och skriver ett inlägg om att Blondinbella inte vet hur det är att vara ung. Och för att verkligen visa på att vänstern inte gillar Isabella Löwengrip som person (det är ju henne de vill basha här, mer så än att diskutera 80-/90-talisterna) så ger sig Unni Drougge in och hävdar att Bella förstört många tjejers liv.
Drougge larvar till hela diskussionen när hon jämför den styrkan man känner av att läsa Isabellas blogg med ruset man känner av knark och shopping. Och det är inga positiva ordalag om Isabella överhuvudtaget i övrigt heller, utan bara snack om yta, pengar och hennes farsa (!). Som om Isabella vore korkad och hennes farsa byggt hennes framgång…
Om det är någon jag verkligen kan ta i försvar så är det Isabella. Jag har väl aldrig varit någon flitig läsare av hennes blogg, men jag fick chansen att lära känna henne under slutet av 2008, och hon växte som fasiken i mina ögon från första minut. En ruskigt kunnig och smart tjej med ett affärssinne som få andra. För nån månad sen sprang jag på henne i Gamla Stan, och då var det fullt upp med tidningen, föreläsande och företagande. That’s who she is! Superentreprenör. Drougges beskrivning är löjeväckande (men superbekväm för att vänsterjantefolket älskar det). Egoboost är en skitbra tidning (på många sätt, kan skriva ett långt inlägg bara om det – men nu gäller det debatten/bashen!), och jante-Sverige får vara hur sura/bittra/avundsjuka de vill för att Blondinbella har en tidning och inte de själva.
Visst finns den ideologiska dramaturgin där: När debatten börjar visa för mycket på möjligheterna med eget entreprenörskap och flexibel arbetsmarknad – ja då kommer vänstern snabbt och försöker tysta detta. Ju fler F-skattsedlar, desto mindre vänsterföreträdare på viktiga stolar. Men det som besvärar mig är att en generationsdiskussion blir en debatt om Blondinbella som person/fenomen.
Nää, tack och lov så avslutar Isabella debatten fint och jag hoppas det slutar där. Det är sällan jag skriver inlägg här, men Isabella är en fantastisk person som berikar Sverige och är en stolthet för vår generation, och jag blir riktigt irriterad när inlägg efter inlägg klankar ner på henne.
Som företagare, bloggare, generation-Y:are och framtidsoptimist: Fan va bra du är Isabella.
Det finns bra inlägg i debatten också. T.ex. den här artikeln som SVT Debatt av någon anledning inte valde att publicera: http://stockholm.suf.cc/darfor-bor-ungdomen-inte-lyssna-pa-isabella-lowengrip/
Det är en rent politisk kritik som jag kan hålla med om. Jag har ingen åsikt om Isabella som person, hon har väl förtjänster och fel som alla andra. Men hennes politik är galen. I sitt första debattinlägg för hon fram dessa två ståndpunkter:
1: Kollektiva förhandlingar är onödigt, man löser det bättre själv.
2: Trygga anställningar är inte viktigt, det är bättre att vara frilans.
Hennes budskap till unga tjejer på väg ut i arbetslivet är alltså att de inte ska kräva anställning och inte förhandla kollektivt. Detta motiveras med allmänna frihetsargument, som om trygghet och solidaritet vore ett förtryck.
Detta vänder jag mig starkt emot eftersom jag är fullständigt övertygad om att de allra flesta människor far illa av att ta till sig Isabellas råd och köra sitt eget race i arbetslivet.
Frilans-former lämpar sig väl för en del, men oftast är det bara ett sätt för företagen att utnyttja arbetare mer effektivt. En genomsnittlig frilansare är inte i kontroll över sitt liv och sitt arbete utan fungerar som vilken arbetare som helst, bara det att hon saknar anställningstrygghet och alla de andra förmåner man faktiskt har som anställd, till exempel rätt till sjukförsäkring. I regel har man sämre inkomster också.
Ett BRA inlägg i debatten? Det där är en helt galen samhällssyn som jag verkligen inte köper. Utpressare och utnyttjare? Alltså snälla.
Jag har alltid varit nöjd med de jobb jag får. Jag gillar en flexibel arbetsmarknad eftersom att en sådan marknad kan sysselsätta fler. Så länge jag inte har barn och familj kan jag leva med att ta tillfälliga jobb inom t.ex. event & sälj i jakten på något fastare och “tryggare”. Hellre det än arbetslöshet fram tills jag hittar det jobb jag verkligen vill ha! Trygga jobb med bra villkor kommer alltid att efterfrågas, och bara för att det finns fler möjligheter kommer det inte att putta bort den typen av jobb.
Företagare är inte onda människor som vill slavanställa och kicka på löpande band. Det är en taskig vänsteruppfattning. Visst att syndikalisterna hatar företag, och ser dem som utnyttjare, utpressare och förtryckare, men det är en förbannat taskig syn på människor som skapar företag och ger människor jobb som annars inte hade tillkommit. Hade den synen fått fotfäste skulle det hämma samhällsutvecklingen rejält, och jag hoppas att det aldrig sker.
Företagande har hjälpt mig att få snabba jobb och förenklat processen eftersom att ingen behöver anställa mig. Jag kan arbeta tillfälligt och fakturera för det, och hoppa vidare till andra jobb sen. F-skattsedeln gör arbetsmarknaden flexibel för att kompensera för dess verkliga stelhet. Perfekt när man är student tillexempel och kan behöva ta lite småuppdrag då och då för att lyxa till det med annat än nudlar då och då.
De där två ståndpunkterna du nämner är dessutom tagna ur luften. Hon säger inte att kollektiva förhandlingar är onödigt, bara att man KAN lösa det på annat sätt. Och även om hon generaliserar 90-talisterna ganska rejält så säger hon ju inte att trygga anställningar inte är viktigt – hon säger att vi har fler valmöjligheter.
Självklart vill hon med inlägget kontrastera så mycket som möjligt från dåtidsverkligheten för att väcka debatt, och jag gillar hennes budskap även om självklart alla inte vill, kan eller bör köra sitt eget race på det sättet. Men man måste förstå att detta fritänkande och dessa möjligheter är någonting som uppskattas av många 80-/90-talister. Jag tillhör generationen, och jag vet vad mina vänner – oavsett bakgrund och förutsättningar – tycker och tänker.
Ett BRA inlägg i debatten? Det där är en helt galen samhällssyn som jag verkligen inte köper. Utpressare och utnyttjare? Alltså snälla.
Jag har alltid varit nöjd med de jobb jag får. Jag gillar en flexibel arbetsmarknad eftersom att en sådan marknad kan sysselsätta fler. Så länge jag inte har barn och familj kan jag leva med att ta tillfälliga jobb inom t.ex. event & sälj i jakten på något fastare och “tryggare”. Hellre det än arbetslöshet fram tills jag hittar det jobb jag verkligen vill ha! Trygga jobb med bra villkor kommer alltid att efterfrågas, och bara för att det finns fler möjligheter kommer det inte att putta bort den typen av jobb.
Företagare är inte onda människor som vill slavanställa och kicka på löpande band. Det är en taskig vänsteruppfattning. Visst att syndikalisterna hatar företag, och ser dem som utnyttjare, utpressare och förtryckare, men det är en förbannat taskig syn på människor som skapar företag och ger människor jobb som annars inte hade tillkommit. Hade den synen fått fotfäste skulle det hämma samhällsutvecklingen rejält, och jag hoppas att det aldrig sker.
Företagande har hjälpt mig att få snabba jobb och förenklat processen eftersom att ingen behöver anställa mig. Jag kan arbeta tillfälligt och fakturera för det, och hoppa vidare till andra jobb sen. F-skattsedeln gör arbetsmarknaden flexibel för att kompensera för dess verkliga stelhet. Perfekt när man är student tillexempel och kan behöva ta lite småuppdrag då och då för att lyxa till det med annat än nudlar då och då.
De där två ståndpunkterna du nämner är dessutom tagna ur luften. Hon säger inte att kollektiva förhandlingar är onödigt, bara att man KAN lösa det på annat sätt. Och även om hon generaliserar 90-talisterna ganska rejält så säger hon ju inte att trygga anställningar inte är viktigt – hon säger att vi har fler valmöjligheter.
Självklart vill hon med inlägget kontrastera så mycket som möjligt från dåtidsverkligheten för att väcka debatt, och jag gillar hennes budskap även om självklart alla inte vill, kan eller bör köra sitt eget race på det sättet. Men man måste förstå att detta fritänkande och dessa möjligheter är någonting som uppskattas av många 80-/90-talister. Jag tillhör generationen, och jag vet vad mina vänner – oavsett bakgrund och förutsättningar – tycker och tänker.
CMB fick nog tyst på vederbörande syndikalist….